Dagens
RIDE ON
Fred & Kärlek
Akut
Sagt och gjort, och visst var jag sjuk. Infektion både i halsen och på stämbanden. domen? Upp till tre veckors sjukdom ytterligare. Oh happy days!
Idag blir det fredagsmys, ensam. Jag brukar få vara ensam på helgerna numer eftersom att jag är sjuk. Så jag ska ha ostbricka på min chevréost och saltiner till det. Och Idol. Jag håller fortfarande på Jon och på han som ser ut som Terrorsvensken. Shit, nu var jag politiskt inkorrekt.
RIDE ON
Fred & Kärlek
Hosthosthost
Om jag hade vetat att jag skulle vara sjuk så här länge (inne på dag 23 nu) så hade jag kunnat blogga lite varje dag om sjuket. Så man kunde följa förloppet.
Nu är det iaf dag 23 och ingen vet vad som är fel. Vilket hade varit okej om jag blev frisk, men det blir jag inte. Jag går from bad to worse nonstop. Nu har jag inte bara svullen och öm hals, nu har jag dessutom fått tillbaka febern efter tre feberfria dagar, blivit snuvig och ont i öronen. Så imorgon blir det ett fjärde läkarbesök och jag går inte därifrån förrän de gjort nåt åt sjukan.
RIDE ON
Fred & Kärlek
Kör igång.
Då är min första fråga, Kevin Borg, är det Darin med talfel? De ser ju exakt på pricken likadana ut! Jag bara undrar.
Ni som följt min blogg vet också att Biggan har följt Idol, förra året gick det lite knackigt för alla utom Lars var så dåliga. Speciellt Johan Palm. Men i år, i år älskar jag redan den där Jon. Så jag håller på honom, är ni med mig?
RIDE ON
Fred & Kärlek
No time
Och det finns saker jag vill skriva om, men som jag inte vill att alla ska få läsa. Kanske blir någon låst variant för de tankarna. För jag saknar att skriva som ett sätt att lätta på trycket och känslorna. Numer pratar jag om det. Tack gode Gud för att jag har min bästa vän. Av så många olika anledningar. Men att han finns där, även om det är mitt i natten, för att lyssna till mina förvirrade och ledsna tankar betyder så otroligt mycket. Jag hoppas att han vet det.
Till sist känns det som att tiden inte räcker till för blogg. Det är tentatider och jag sliter mitt hår, sedan är det skola igen och jag ska börja jobba så smått på sommarjobbet. Och det är en tung tid i mitt liv, glada, skruvade bloggtankar får stå till sidan för andra saker.
Så jag hoppas att ni har överseende med mitt försvinnande. Jag kommer tillbaka.
RIDE ON
Fred & Kärlek
En lök, tack.
Och så har vi den här tilläggsshoppingen. fy fan vad jag hatar den. Folk runtom kan ju inte veta att jag ska laga kycklingsoppa och bara har glömt löken. Snarare så tänker dom nog att jag är jäkligt weird, en lök till lördagsmiddag liksom. Fast det kan ju vara så att jag ska göra salsa. Men så långt går nog inte folks funderingar ändå. Kom på att jag inte har potatis hemma, två missar känns bättre än en.
När vi ändå är inne på mat. Imorse så åt jag och min fina vän J frukost på Grand i en viss studentstad. Ja, alltså Grand, som i hotellet. Vi pröjsade 155 sköna för att få avnjuta hotellfrukost. Och om det var värt det! Herregud, jag har nog aldrig ätit på det viset, lite som att bjuda på gräddtårta i Sudan tänker jag mig. Det var en ätfest utan dess like. Dessutom i en sjukt avkopplande miljö, vi pratade faktiskt bara om skolan lite snabbt en gång. Så om ni har lite cash över och känner för att belöna er själva lite så rekommenderar jag detta starkt, boka bord på frukostbuffén på stans bästa hotell.
Ikväll ska jag svenna mig lite hemma i soffan med Robinson, om inte minst en hoppar av så kommer jag reklamera hela skiten till tv4. Jag vill ha valuta en lördagskväll. I backup har jag köpt praliner, hela två stycken. Men först var det löken...
RIDE ON
Fred & Kärlek
Sunny in paradise
RIDE ON
Fred & Kärlek
Hej, hej, hemskt mycket hej
Snabbt inlägg och jäkligt internt, jag skulle bara säga hej till Lars-Erik. Kul att du kikar in har ibland på din "bloggroll". Vi ses på Eden, jag bjuder på fika!
PS. Fy fan vad jag hatar Galenskaparna, vet inte varför jag valde den rubriken.
RIDE ON
Fred & Kärlek
Min sång
Men nu till saken, jag såg på tv häromdagen och en gammal låt med James Blunt spelades. Jag började, helt ärligt gråta, den handlar om mig och mina senaste veckor av livet. Så här går den:
Same misstake
Saw the world turning in my sheets and once again, I cannot sleep.
Walk out the door and up the street;
Look at the stars beneath my feet.
Remember rights that I did wrong, so here I go.
Hello, hello.
There is no place I cannot go.
My mind is muddy but my heart is heavy, does it show?
I lose the track that loses me, so here I go.
And so I sent some men to fight,
And one came back at dead of night.
Said he'd seen my enemy.
Said "he looked, just like me",
So I set out to cut myself and here I go.
I'm not calling for a second chance,
I'm screaming at the top of my voice!
Give me reason but don't give me choice.
'Cause I'll just make the same mistake again.
And maybe someday we will meet,
And maybe talk, and not just speak.
Don't buy the promises 'cause, there are no promises I keep.
And my reflection troubles me- so here I go.
I'm not calling for a second chance,
I'm screaming at the top of my voice.
Give me reason but don't give me choice,
'Cause I'll just make the same mistake.
I'm not calling for a second chance,
I'm screaming at the top of my voice.
Give me reason but don't give me choice,
'Cause I'll just make the same mistake again.
RIDE ON
Fred & Kärlek
Baby one more time
Back to bebis. Jag läste om och har läst om folk som har läst om pojken som blivit pappa vid 13 års ålder i England. För det första, så klart att det var i England, kalla mig fördomsfull men allt sånt knäppt i stil med "min unge föddes med 52 två tår" eller "min man var en muterad, galen sexmördare" kommer alltid från England eller Tyskland. Ibland får Österrike vara med på ett hörn, men bara ibland.
Men i alla fall, de flesta är upprörda över det här med att han bara är 13, han var 12 vid själva tillverkningen och mamman var 15 när barnet föddes. Tydligen finns det nu ytterligare två som kan vara pappa, eller fanns innan iaf. Anyhow, folk tycker att socialstyrelsen eller motsvarande borde gått in och stoppa det här eller omplacera barnet eftersom man inte ska ha barn när man själv är ett barn. Många tycker också att det borde finnas en lägsta ålder för när man får fullfölja en graviditet och ett föräldraskap. Jaha, ja i Sverige har vi det, 15 år är den gränsen. Men barn (uppenbarligen) och ungdomar kommer alltid ha sex innan laglig ålder, vilken ålder det än är. Och man kan faktiskt inte lagstifta om abort, i så fall tycker jag att det ska finnas nån sorts puckolag som ska godkänna alla, oavsett ålder, innan dom får göka utan skydd. (Platon tyckte förresten inte att smarta fick ligga med vem dom ville, partnern skulle också vara smart. Hur han nu fick ihop det, för han påstod samtidigt att det inte fanns smarta kvinnor).
Då kommer vi till det som jag egentligen är mest förvånad över. Hur fan gick gökandet till?! Jo, jag vet hur man gör och att puberten och funktionerna kan komma igång lite olika hos människor men har ni sett bilderna? Killen ser inte ut att vara en dag över 10 år, inte ens om man kisar så kan man se en skymt av pubertet hos honom. Tydligen gick det bra ändå. Men tjejen ser så otroligt mycket större och ja, mognare ut än honom så jag kommer inte riktigt ifrån våldtäktstankarna. Men tänk, när ungen är 20 så är pappan bara 33, då kan dom gå ut och dricka shots ihop. Det skulle inte gå med min pappa kan jag säga, det är han för gammal för. Det finns alltså fördelar med allt.
RIDE ON
Fred & Kärlek
För min skull, och för din.
Jag har bestämt mig för att publicera texten här ändå, fast att det gör ont, för det är viktigt för mig. Jag tänker inte förklara den närmare mer än att ja, den skrevs i en svår stund, när jag kommit till insikt om saker som smärta vem som helst som har ett hjärta. I orginaltexten finns vissa snuttar från låttexter med, för att passa bloggformatet lite bättre, men de är borta nu. Nu är den mer ärlig. Det här är en text från djupet av mitt hjärta och närmare mig kommer ni aldrig komma.
För min skull, och för din
Aldrig hade jag trott att jag var den jag är. I mina ögon eller i andras. Slutar aldrig att förvånas. I mina ögon är det så självklart, det bara finns där, som en del av mig och mina tankar. Omtanken, Oron, Glädjen, Tilliten, Förtroendet och Kärleken. Alltet.
Mycket är synonymer för varandra, inget är det andra likt. Man behöver helheten, i varje andetag. Jag har alltid försökt ge det. Hoppats, trott och känt att jag fått det tillbaka, i varje andetag. Det räknas för mig, det lilla såväl som det stora. Jag blandar stort och smått efter förmåga, en känsla av att det räcker, att det märks, att det får fäste. I varje andetag hos andra, hos någon. Hos de som betyder allt i världen för mig. I min värld.
Aldrig har jag bett om, hoppats eller trott att detta är vad som erbjuds tillbaka. Det som jag så givmilt, så gärna, ger till de som betyder allt i världen för mig, att jag skulle se det läggas åt sidan, inte tas emot. Istället får jag de fulaste, de mest smärtsamma saker tillbaka.
Smärta skulle kunna vara synonym. Det är vad som rymdes i det jag fått. Det som ska vara kärlek, det jag hoppats var omtanke, att bli brydd på, har bytts ut. Mot att vara värdelös. Att inte räcka till, inte duga, att inte få vara. Oönskad. Så djupt rotad, aldrig på ytan, knappt skönjbart. Förrän nu, nu finns det där, med sådan kraft att det bara finns rum för gehör. Det är ett öronbedövande muller i tystnaden.
Varför kom det inte fram innan? Jag är inte omöjlig, jag vill vara bättre. För din skull, för er, för någon. Jag skulle kunna plocka ner månen, gå till världens ände. Jag gör allt. Kräver så lite, ger så mycket. Tycker jag, är det inte så? Förklara för mig, ge mig något. För allt jag gett har jag aldrig bett om mer tillbaka. Ge mig det och jag är nöjd. Be mig vara tyst, att stiga åt sidan, försvinna. Mot det enkla i en förklaring gör jag allt, flera gånger om. Det sista jag vill är att störa.
Jag är inte perfekt, det är ingen. Kanske har jag varit dum, jag är dum. Trott att min existens inte bara var här på jorden utan även i ditt hjärta, i hjärtan hos de som fyller tomrummet i mitt hjärta. Levt med tanken på att kanske, i stunder som varit svåra och tunga, har jag eller mina ord gjort skillnad. Att mina tankar räknats och min kärlek skattats högt. Det gör ont att ha fel och plötsligt är mitt hjärta tomt. Tömt på kärlek som kanske aldrig funnits där.
Det gör mig så ledsen, sårad och trött att inse allt. Inse att jag inte var den jag trodde, i mina ögon eller i andras. Jag som alltid sett min spegelbild i dina ögon, trott att den fick dig att le. En bit av mig i dig som skänkte fina stunder, minnen och tankar. Än en gång hade jag fel, och för det är jag ledsen. Både för min skull och för din.
RIDE ON
Fred & Kärlek
Hypad bebis
Absolut så är det otroligt gripande att de efter barnlöshet och sena missfall äntligen fått ett barn men gosh, det finns många fler i deras situation som man aldrig hör ett knyst om. Vad gör just Marcus Birro så speciell? Hade han varit en vanlig svensson så hadefolk knappt orkat läsa en artikel om samma sak, och inte fanken hade det skapat debatt. På't igen bara, hade man suckat.
Men nu är Marcus Birro just Marcus Birro. Och jag höll med största allmänheten innan om Stackars dom, inga bebisar och när de väl kommer så är de döda. Vad har dom gjort för att förtjäna det? Tja, inget speciellt antar jag, men kanske så har Birros inte alls så sunda leverne påverkat situationen något? Tror inte man får så bra sperimier av knark och alkohol.
Ingen förtjänar att få dödfödda barn eller upprepade missfall, barn är en gåva. Men alltid är inte sanningen så vit och fin, det är därför talesättet "att tänka längre än näsan räcker" kommit till. Fast nu hejar jag på Marcus och Johanna och deras bebis, jag hoppas att den får heta Totti. Jag hejar också på alla andra bebisar som föds efter mycket och lång väntan. Heja, heja.
(Wicky, läs kommentar till inlägget under detta)
RIDE ON
Fred & Kärlek
Fresh
Jag har skrivit om det innan, att jag har en förmåga att ta på mig mer än vad kroppen orkar. Just nu är det många saker som upptar mitt sinne, inte min kropp. Men det är där det märks, i kroppen. Universitetslivet är så roligt på så många sätt, massa nya lärorika saker och så mycket roligt utanför själva pluggandet. Det är en befrielse att börja skriva nya blad, utan gamla fördomar eller bagage. Hjärnan ömsom jublar, ömsom suckar.
Har börjat få tillbaka gamla symptom, dom som gjorde att jag fick spendera lite tid på akuten och fick gå hem med en kanyl i armen. Det finns lite längre bak i bloggen. Nu är det tillbaka, inte lika kraftigt, men ändå där och det gör mig rädd.
Men på det hela taget känner jag mig som en lycklig fisk i ett rent och trevligt hav. Ser fram emot våren för jag trivs, även om det är jobbigt ibland. Kroppen får helt enkelt bita ihop ännu lite till, jag tänker inte vika mig.
Nu ser jag att det snöar ute, det är fint med snö. Stannar det så kanske jag kan åka lite pulka med syskonbarnen i veckan. Annars får jag nöja mig med promenaden hem till pappa senare idag. Nu ska jag återgå till mina skolböcker, på en ledig dag ska jag skriva lite mer, som förr, jag saknar det. Jag saknar orden och jag märker hur lätt det går när jag bara vill. Ska nog börja vilja lite mer.
RIDE ON
Fred & Kärlek
Shake your booty.
Laila Bagge dansar med en av Sveriges snyggaste killar, honom skulle jag kunna göra både det ena och det andra med. Helt nyss såg jag att Laila har på sig vad som kan vara Let's Dances mest vågade klänning någonsin. Och sen har vi ju världens starkaste man, ska bli kul att se vilka lyft och sånt dom gör, han kan ju svinga sin partner som ingenting. De andra dansarna verkar smått ointressanta, så jag hoppar över dem. Nu ska Hasse Aro dansa.
RIDE ON
Fred & Kärlek
On a night train
Nu är det så att jag är på resande fot igen, som oftast när jag reser inom landet blir det ett par dagar i Göteborg. Lagom långt bort och destination bästa vänner. Tror att det mest blir chill denna turen, missar nämligen den annars obiligatoriska musicquizen. Får ta igen det en annan dag.
För övrigt försts gången jag åker X2000, skrämmande upplevelse till en början, det går ruskigt fort. Trixet verkar vara att inte kolla ut genom fönstret. Alltid på tåg finns det nån idiot som stör och som uppenbarligen fattar det men är för dum för att visa hänsyn till övriga resenärer. Vi har en sån nu med, den är en tjej som har igång ljudet på datorn så varje gång hn får ett meddelande på msn får hela vagnen veta det. Om detta hade varit en öde ö så hade jag utan att tveka gått med på att mata henne till hajarna. Jag skulle t om kunna ta täten vid islängandet. Det är tur att man har hörlurar, annars hade jag gått under här i den allmänna vagnen på ett X2000 på väg till Göteborg.
RIDE ON
Fred & Kärlek
